levaalskaskratta.blogg.se

Absolut värsta dagen av dem alla - imorgon vänder det!

 

Det är som om de sista gifterna bara vräker sig ur kroppen och gör så mycket skit de bara kan medans. Trasiga slemhinnor, läppar, svalg och tunga ihop med en ryggmärg som pumpar på med nya vita blodkroppar och ett hjärta som slår på sitt eget lilla sätt så är denna vidriga biverkningsdag den värsta - men på nåt sätt så verkar hjärnan kunna avskärma de kroppsliga umbäranden som pågår och svävar iväg in på tankar om var det nya potatislandet ska ligga och hur mycket vi ska bada i sommar! 🙏 Och då går ju tiden, och tid är det som gör det bättre!

 

Igår, med de hemska tankar om min egen usla förmåga i hela den här cirkusen, så kom lillebror på kvällskvisten för lite "snackomdittochdatt" innan dags att gå och lägga sig. Han frågade om det var så att man var tvungen att vara ledsen för att man fått en mamma som fått bröstcancer. När jag svarade att det får man men måste inte. Svarade han, "jag kan ju såklart bli ledsen när du mår dåligt men jag är ju inte ledsen för att cancern kommit, du är ju fortfarande du och jag älskar ju dig oavsett" ❤

 

Japp, så är det med de där mörka stunderna av självömkande, de är jävligt onödiga tidstjuvar, men behövs kanske för att se "skogen bland alla träd"

 

Nu ska jag gurgla smärtstillande för att se om jag kan få i mig lite mat. Tjolahopp.