levaalskaskratta.blogg.se

Javars det beror på hur stark jag känner mig för dagen...

 

Slutade med vitablodkropparsprutorna i söndags och igår kände jag att det började "klia" i ansiktet, idag mer och mer och sedan föŕvandlades jag till en tonåring i ansiktet igen.

 

Lillebror undrade bekymrat igårkväll vad jag egentligen gör här hemma under dagarna, om det inte blir tråkigt. Jag är själv förvånad över hur dagarna bara rasslar till utan allt för mycket ångestpåslag över den långsamma asociala tillvaron som nuläget bjuder. Jag antar att en av mänsklighetens förmågor, att anpassa sig efter läget som råder, har slagit in även hos mig. Det som är härligt med tempot (måste jag medge) är att kunna "tänkafärdigt" på saker och ting - det har jag nog aldrig upplevt tidigare....nu ska jag tänka på...