När jag var liten var jag hos mina morföräldrar på deras gård när mamma jobbade. Morfar var en riktig slitvarg drev jordbruk på vår-sommar-höst och arbetade i skogen på vintrarna. Han var en handlingens man och var inte så pratsam av sig. Han trivdes framförallt väldigt bra i skogen och såg fram emot att få komma dit så fort marken klarade traktorn. Han menade att skogen helade och gjorde oss friska, med klar och ren luft och dofter av gran, tall och mosse. Så när jag var sjuk som liten smugglade han ofta med mig, rejält påpälsad och insvept i hästfilten, i traktorn och tog mig ut i skogen. Det krävdes lite list att få mig med för mormor hade inte samma syn på skogens helande kraft som morfar. I skogskojan fick jag varm choklad ur termosen och låg sedan och väntade på morfar framför den varma kaminen.
Så när mina barn varit sjuka, eller som nu jag, använder jag skogens hjälp att bli frisk igen och den bästa platsen jag vet, att vara på i skogen, är på hästryggen. Så idag, för första gången på väldigt länge, blev det en tur med finaste tinkerhästen Kiara!

Sara J
För mig har det alltid känts helande att gå ut i skogen. Förstår din morfar.
Härligt med en tur på hästryggen!
Maja
Din morfar var en klok man. Lita på det du lärt dig! Kram
Anonym
Åh bravo!! Skogen och Kiara: bättre finns nästan inte. Kram Hanna
3