Dagens happening bestod i att ta mig in på den veckovisa omläggning och genomspolning av Picclinerkatetern i armvenen inne på vårdcentralen i stan. Väl där, och mött av ännu en supergullig sköterska, så visade det sig att Picclinern började trilskas, det var tvärstopp när sköterskan skulle spola med koksalt. Efter bläddring i manual och nytt försök av sköterska nr 2 ringdes narkosavdelningen, plan 3 på sjukhuset upp och jag blev uppmanad att åka dit för att få fart på flödet.
På plan 3 öppnade en sköterska med ett blixtrande leende med någon slags kirurghätta på huvudet och jag lotsades snabbt till en brits och skärmar och fick en sån där fantastiskt uppvärmd skön filt, som tyvärr alltid är så kort så tårna sticker fram.
Jag låg då där under varmfilten och vickade på mina raggsocks tår och blev ompysslad av sköterskan som var kunnig, trevlig och ja - föralldel - fin att vila ögonen på (!) - och som dessutom nynnade till radion som spelade en av Gyllene tiders rätt sommarheta låtar.
Det kunde, efter lite trixande, konstateras att katetern hade slunkit in i venen lite mer än som var tänkt, så med lite tillbakadragning av slang gick det finfint att spola med koksalt igen.

Sköterskan på narkosen kallade det som hänt för SLARV av de övriga som ombesörjt omläggningen. Måhända det tänkte jag 😷 (som tyckte att det var rätt härligt att få tillbringa lite tid på plan 3) 😉
Maja
Vilken tur att det inte var ”det gör ont” som myntades till, då hade väl blodet fått en rackars fart och det hade blivit hjärtintensiven också... 😉🤪❤️
Svar:
Annika Granath
1